*kryper till korset*
Åh, jag tänker nog inte ens kommentera på att det var över tre veckor sedan jag skrev sist. Jag orkar inte det. Precis som jag inte har orkat skriva.
Jag fånler forttfarande då jag tänker på Ingvild. Som inte kunde kyssas för fem öre, men som är min första brud. Det var precis som att mista oskulden- igen! Samma nyfikenhet och nästan fåniga glädje, samma rädsla som jag gudskelov är lite för gammal för att ge efter för, samma extatiska ”jag kan inte få nog vill klämma känna titta smaka”- beteende.
Hon åkte hem till sig, till Norges svar på Skåne med de skorrande rrr:en, de som är så extremt charmiga, dagen efter. Ingenting utom kroppsvätskor utbyttes. Vilket passar mig bra, jag skulle nog ha panikat lite om det blev snack om att ses igen.
Hon kommer ändå alltid alltid finnas kvar i mig.
Saker ändras runt mig. Katten och Dansken hånglar plötsligt offentligt fast jag så sent som en vecka sedan sms:ade dirty med honom. Jag blev förvånad och irreterad över att inte vara informerad, men annat än så känns det inte märkvärt. Jag visste redan från början att han och jag inte var på riktigt och att han var ett asshole klassiska sorten, så vad fan. Ingen idé att gråta över spilld mjölk om den ändå var sur.
Tredjeårarna packar ihop för att aldrig komma tillbaks, jag börjar ångestfrysa så fort jag ens tänker på det, det betyder så många stöttepelare som inte kommer finnas i min närhet längre, det betyder att roomisarna flyttar ut och jag ska bo själv, det betyder att vi nu är inne på sista året, något som ärligt talat srämmer skiten ur mig.
Jag har problem med att sova och någonting spökar inom mig. Det hänger ihop med varför jag inte skriver, men jag kan inte säga vad det är för jag vet inte än vad det är. Kanske hänger det ihop med pappa och medberoende och flashbacks jag får när nätterna är sömnlösa, men jag kan inte hålla på att gräva i det nu.
