9xjuni

2000: Jobbade som barnflicka hos rik advokatfamilj, men under ledigheten hade jag min första kalasfylla i vitabergsparken och hånglade upp en tio år äldre man, som ringde dagen efter till min stora panik. Mamma hade ställt fram frukost när jag kom hem, fortfarande full, runt åttatiden på morgonen. Hon ville ”prata”, jag kräktes och gick och la mig innan hon hann säga ”flask-lock”.

2001: Jobbade i matbutik. Träffade Brorsan i ovan nämnda park och föll head over. Åkte till Hultsfred första gången och förlorade oskulden i ett solvarmt tält tillsammans med ”Jonas från Kalmar” som hade stickad tröja och blonda lockar. Träffade en Indienfarare som jag hånglade med i ett annat solvarmt tält, och blev lite kär i. Läste om kravallerna i Göteborg på en gräsmatta utanför campingen och tror att jag grät. Såg mer konserer än någon annan festival jag har varit på.
2002: Har ledigt hela sommaren och åker till Hultsfred där min dåvarande pojkvän/kk/whatever and whatnot försöker få mig att ligga med hans vän. Tar mig till Roskilde och ligger med Brorsan i ett svinkallt tält, men tycker annars att det är lite för stort och lite för varmt. Gråter när jag ser kent, och -dåvarande- vännen skrattar åt mig.

2003: Tar studenten, planerar flytt hemifrån, åker till Hultsfred igen tillsammans med annat gäng och med andra utsikter. Där  har jag en av de mest minnesvärda kvällarna i hela mitt liv med först Black Rebel Motorcycle Club, där jag träffar den där skäggige mannen med orange Helly-Hansen, som blir med mig till både Suede och bandet efter, och i vilkas armar jag somnar till en helt fantastisk Spiritualized-spelning där vi sitter längst bak och hånglar.
BFF är kär i en musiker-man, och jag är fortfarande kär i Brorsan. Vi har ett schema som går mån, lör, sön: Debaser, fre: Metropolis, ons: Baba Sonic, och på midsommar hånglar jag med ett ex bakom gardinen på Metropolis.

2004: Jag, BFF och nya gänget, aka Gudinnorna, kör ”sista Hultsfred” med husbil och backstage-pass, fixade av BFF’s musiker-man. Jag är älskarinna åt en annan man som figurerar runt i en del offentliga sammanhang på festivalen, och som alltid hänger backstage, så jag står troget i publiken och njuter av att jag är den enda som vet den hemligheten. Brorsan har blivit min vän och inte mer än så. Jobbar och sliter, 13 timmar per dag utan rast. Senare den sommaren träffar jag Bibliotikarien, som blir ett av mitt livs störta möten so far.

2005: Bor på Bondegatan och jobbar skiten ur mig, kommer in på folkhögskola och säger upp mig från jobbet. Åker till en köping-stad på minisemester för en fest och träffar Bibliotikarien som också är där. Vi går på fyllepromenad och det senaste årets känslor för den mannen kolliderar under löpet av några timmar. Vi promenerar, håller varandra i handen, hånglar, börjar gräla, blir sams, jag gråter, han gråter, vi hånglar igen, vi grälar igen, vi har make-up-sex, och säger sen hejdå. För att ses helt nollställda dager efteråt och undra om vi är arga på varandra.

2006: Livet är vänt upp och ner, Stockholm är inte längre min trogna följeslagare, så jag drar till Ångermanland för att göra teater tillsammans med pojkvännen som inte är Biblitiokarien, vilket blir smärtsamt uppenbart när jag går på hans spelning innan jag drar uppåt och börjar gråta när han tackar mig för alla fina telefonsamtal. Tar iallafall pojkvännen med mig och går från långdistans-förhållande till att dela en unken liten barack med honom. Bor med hippies och lär mig göra dockor, badar naken i älven varje dag. Gör slut med pojkvännen dagen efter sista föreställningen.

2007: Kommer in på skolan, bor i en köping-stad och jobbar på en köping-teater. Har tråkigt och blir för full när jag går ut med en kollega, vilket resulterar i att jag hånglar med en annan kollegas son som har flickvän sen elva år tillbaks. Säger aldrig något till någon om det.
Jobbar i en tyst ataljee och har mycket värda konversationer med den enda kollegan, en grånande engelskman, som är kvar över sommaren. Spontanåker till Malmö med Nyponros för att fira midsommar med honom och Räven. Vi går på svartklubb och äter pasta på midsommarkvällen, dagen efter tar vi bussen över till Köpenhamn och träffar Skärgårsdoktorn, dricker Tuborg vid sjöarna vid Nörreport, sover hos Syrsans pojkvän i Christianshavn, och äter pizza medans vi ser på turisterna i kanalbåtar.
Pratar fortfarande veckovis i telefon med Bibliotikarien.

2008: Jobbar på galleriet i min bakgård och på designerbutiken. Ganska utråkad, men firar midsommar med min hyresvärd och Krullet på Koster, vilket blir fint. Dreglar efter Mobillösa och försöker göra storyboard till en musikvideo för en av Bibliotikariens låtar, pratar med honom på telefon för sista gången sen dess.

2009: Njuter av denna fantastiska sommar-by, har världens bästa sommarjobb och sommarupplägg. Går på graduation-party för våra tredjeårare, är inte kär överhuvudtaget, är lite rädd för att bli tredjeårare själv, men har en extremt bra evaluering med en extremt bra lärare och är nog nöjd med det. Räknar med att få ligga, vid ett eller annat tillfälle under juni.

Sommarstart

Sommaren har börjat.
Jag har en vecka ledigt innan jobbet drar igång på allvar, går och lägger mig tidigt på kvällarna, spenderar timmar efter timmar med det bästa kaffet jag någonsin har druckit, cigaretter och ”The Poetics of Space” i solen på kaféet där Rövardottern sommarjobbar. Känner mig som hemma och tar av mig skorna, drar upp tröjan och halvligger i stolen. Rövardottern ger mig gratis påfyllningar på min cortado, har kaffefläckar på det vita linnet, går runt barfota och plockar disk, tar rökpauser vid mitt bord och är sådär blond, barnslig och sommarfräsh som bara en halvhippie som hon kan vara.

Det är någonting med värmen och solen och latheten över de många turisterna i byn som fungerar som balsam på mig. Det är tomt på treor och jag -faktiskt- andas lite lättre nu när både Dansken och Katten är borta. Jag är inte ledsen, men tycker att hela grejen är ordentligt oartigt. Jag blir okomfortabel när par jag inte bryr mig om ett endaste dugg hånglar när jag sitter brevid, så när jag dessutom har legat med en av dom och inte visste något… ja, det tar en lite på sängen, och det enda jag tänker är : RUDE! Men om en vecka är det säker bygones, och i vart fall känns det som om Katten är mer viktig för mig än Dansken, hon är en så fin vän, och om hon är glad är jag glad. Jag bara önskar att vi kunde prata om det, att jag kunde få höra att hon är lycklig istället för att gå runt och låtsas som ingenting.

Emellan kaffetimmarna i solen försöker jag avsluta en portfolio som jag vill ha färdig innan sommarens slut. Samlar ihop mina två år av galenskap, försöker sätta ord och bild på dom. Det är svårt och slitsamt, speciellt när solen lyser starkt utanför fönstret. Men samtidigt är det också otroligt inspirerande. Jag vill göra mer, mer, mer, och jag vill göra det nu! Till tredje årets projekt räknar jag både en egen ”fuck-my-head-up”-process och en resa till Helsingfors för en produktion på deras svensktalande teaterhögskola. Det kommer bli det bästa året hitills.

Och nu är det bara en sommar emellan mig och det året.

*Lite livrädd*

turister, alltså!

Igår gick jag förbi en pytteliten hund. Det enda jag kunde tänka när jag såg den: NEJ!

*kryper till korset*

Åh, jag tänker nog inte ens kommentera på att det var över tre veckor sedan jag skrev sist. Jag orkar inte det. Precis som jag inte har orkat skriva.

Jag fånler forttfarande då jag tänker på Ingvild. Som inte kunde kyssas för fem öre, men som är min första brud. Det var precis som att mista oskulden- igen! Samma nyfikenhet och nästan fåniga glädje, samma rädsla som jag gudskelov är lite för gammal för att ge efter för, samma extatiska ”jag kan inte få nog vill klämma känna titta smaka”- beteende.
Hon åkte hem till sig, till Norges svar på Skåne med de skorrande rrr:en, de som är så extremt charmiga, dagen efter. Ingenting utom kroppsvätskor utbyttes. Vilket passar mig bra, jag skulle nog ha panikat lite om det blev snack om att ses igen.
Hon kommer ändå alltid alltid finnas kvar i mig.

Saker ändras runt mig. Katten och Dansken hånglar plötsligt offentligt fast jag så sent som en vecka sedan sms:ade dirty med honom. Jag blev förvånad och irreterad över att inte vara informerad, men annat än så känns det inte märkvärt. Jag visste redan från början att han och jag inte var på riktigt och att han var ett asshole klassiska sorten, så vad fan. Ingen idé att gråta över spilld mjölk om den ändå var sur.
Tredjeårarna packar ihop för att aldrig komma tillbaks, jag börjar ångestfrysa så fort jag ens tänker på det, det betyder så många stöttepelare som inte kommer finnas i min närhet längre, det betyder att roomisarna flyttar ut och jag ska bo själv, det betyder att vi nu är inne på sista året, något som ärligt talat srämmer skiten ur mig.

Jag har problem med att sova och någonting spökar inom mig. Det hänger ihop med varför jag inte skriver, men jag kan inte säga vad det är för jag vet inte än vad det är. Kanske hänger det ihop med pappa och medberoende och flashbacks jag får när nätterna är sömnlösa, men jag kan inte hålla på att gräva i det nu.

DET HÄR ÄR SÅ STORT ATT JAG INTE VET VAR JAG SKA TA VÄGEN!!!!

Herre. Jävla. Gud.

Jag vet inte hur eller vart eller på något sätt jag kan beskriva det som just har hänt.

Men jag kan säga att jag ligger och fnissar på det där sättet man gör när man har fallit fort och hårt för någon. Och att den någon inte är en man.

THIS JUST IN: jag har fanimig förlorat brudoskulden. Och DAMN, minsta lilla tvekan jag någonsin har haft om min sexualitet är nu long gone.

Hennes namn är Ingvild, hon är en nydlig norsk, med mörk kort hår och ett skratt som skrämmer och förför. Och jag är bara… där. Mellan hennes bröst, mellan hennes ben, i henne. Där vill jag vara hela tiden, och det var inte alls lika läskigt som jag förutspådde det.

Närmare uppdatering kommer imorgon, när benen och brösten och håret har flytt min säng och mina tankar kan samlas en aning,

Horoskop idag:

Du kommer att ha en kärleksaffär som på intet vis är platonisk.

Man ba ”yeah, score!” *sms:ar Dansken*

See for yourself!

Tala genom musik.

Sen 16 mai. Alexander-söt-som-socker har vunnit hela jävla Eurovision tidigare på kvällen och det ser vi ju självklart som en anledning till att fira. Som om inte dagen innan nationaldagen skulle varit anledning nog.
Efterfesten hålls i mitt kök, och folk bokstavligt talat häller i sig spriten jag köpte på Sverigeturen i veckan. Så också jag. Det är inte mycket folk där, några känner jag inte, några är mina vänner och några är… ja, några är Dansken och några är Mobillösa.

Jag står och flörtar med Mobillösa, som jag inte har sett på år och dag. Inte för att jag vill ligga särskillt mycket, men för att jag vill kolla om jag kan. Dansken leker DJ. Något som resulterar i att jag blir avbruten i flörtandet av först In The Garden, som var vår sexdanslåt, sen I’m Going Slightly Mad, som var låten vi kystes till första gången. Jag låter däremot inte det stoppa mig, utan fortsätter såklart springa kring fötterna på Mobillösa. Ju mer jag struntar i Dansken, ju mer försöker han få min uppmärksamhet. Något som jag halvt om halvt ger honom, men alltid med ett öga på Mobillösa.

Så när jag vaknar nästa dag (tillsammans med en naken mobillösa, men helt osexad) har jag hans playlist på i-Tunes uppe på datorn.
Den börjar med Whore Rotten Pussy och slutar med Is it true that we love one another
och någonstans tycker jag att det skulle vara otroligt roande om det var on purpose. Fast det är säkert att förvänta sig för mycket.

Say no more

*parfymerar mig och kjedjeröker i väntan på att han ska komma över*

Men damn!

Dagens gråtrunkmaterial

”Hej AL, hur det vara med dig då,hoppas det är bra och att skolan går bra.tänker du komma över til Stockholm något i sommar? Eller har du andra planer? Jag har inte hört något från Mamma & Syrsan på ett tag, hör av dig och var inte arg på mig för födelsedagsfesten jag bara är så där knepig i bland. puss & kram på dej från pappa.”

Sanningen är att han var bättre än någonsin på min födelsedagsfest och jag tänker på hans närvaro där som det bästa som har hänt mellan oss på väldigt, väldigt länge.
Men en gammal missbrukarhjärna är per definition paranoid, men han är så liten, ensam och sårbar att det skär i hjärtat när jag får mail som detta.